Efter en spontan spelning på en förfest i ett studentkök i våras påstod Teresa att hennes musik inte direkt var en partyhöjare.
Det kan ha varit för att den skolade sången och countrygitarren gick dåligt ihop med bananflugorna, mögellukten från slasken och årsförbrukningen av använda pizzakartonger.
Det kan också ha varit för den inverkan rösten och texterna hade på publiken i allmänhet och mig i synnerhet. Efter första låten började jag skruva på mig i soffan. Efter andra låten kom klumpen i halsen. Och efter tredje låten bölade jag som ett litet barn.
Men - det höjde bara partyt.
Det hela började dock långt tidigare.
Bortsett från diverse fantasifulla frisyrer kan syskonen Axner liknas vid barnen von Trapp. Teresa var inget undantag utan sjöng solon i musikklass, tog sånglektioner och fuskade i folkmusik, samt lärde sig kompa på gitarr från UR-kursen "Kompa på gitarr" (no more, no less).
Under tiden gick hon från alternativ rebell i kängor till kulturell mediakid med baggyjeans, kinaskor och fluffiga lockar.
Trots de sofistikerade skorna slavade hon för det kommunala sommaren 2004, i väntan på att påbörja sin glamourösa medieutbildning. På cykeln till och från hemtjänstens grupplokal skrev hon "Prior Engagements" i huvudet.
I dagsläget obsessar Teresa över sin osäkra framtid inom den digitala mediebranschen, tvingar alla sina vänner att engagera sig i hennes musikkarriär, samt spelar på Taj Mahal i Västerås närhelst tillfälle ges.
Malin Hanås